Detta inlägget kommer va en aning annorlunda ifrån mitt första "ensamhället" inlägg som går att läsa HÄR.
Jag vet att de kommande månader kommer att vara sjukt tuffa, är därför mer eller mindre less på liv. Min hjärna orkar inte och hade helt velat gräva ner mig i jorden, för att försvinna en stund. Det är jobbigt att ständigt vara rädd för de oförutsägbara, att ständigt vara på sin vakt, kolla så att ingen står bakom en.
Behöver en paus från den vanliga vardagen och bara få andas och skrika ut, alla känslor som trycker.
Få berätta allt som ligger i min ryggsäck, jag måste släppa ALLA mina kapitel för att få en helt ny start.
Hur ska jag bära mig åt? Vem ska få lyssna, vem ska få veta?
Ingen, som vanligt.
Början av året kommer bli mörkt, men jag kommer att kriga för att få ljusare dar!
Jag vet att de kommande månader kommer att vara sjukt tuffa, är därför mer eller mindre less på liv. Min hjärna orkar inte och hade helt velat gräva ner mig i jorden, för att försvinna en stund. Det är jobbigt att ständigt vara rädd för de oförutsägbara, att ständigt vara på sin vakt, kolla så att ingen står bakom en.
Behöver en paus från den vanliga vardagen och bara få andas och skrika ut, alla känslor som trycker.
Få berätta allt som ligger i min ryggsäck, jag måste släppa ALLA mina kapitel för att få en helt ny start.
Hur ska jag bära mig åt? Vem ska få lyssna, vem ska få veta?
Ingen, som vanligt.
Början av året kommer bli mörkt, men jag kommer att kriga för att få ljusare dar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Var snäll när du kommenterar, annars behöver du inte kommentera alls :))
- Nathy