Naket

Då är dagen kommen då jag bestämt mig för att öppna mig för allmänheten. Många gånger skriver jag om min ryggsäck och "min historia" men aldrig haft stake nog till att berätta den i rädsla för vad människor kommer tro och säga. Jag är trött på att vara rädd, speciellt för vad andra kommer tycka och vad de kommer att prata om. Det känns nästan bättre att de kanske talar min sanning bakom min rygg, än att de pratar om sina förutfattade meningar bakom den. Jag kommer varje dag att släppa minst en del eller "ett kapitel" för att skriva ut allting i en och samma text kommer att bli alldeles för långt & krävande för mig själv..

Det kommer att kännas naket, något fruktansvärt jävla naket. Det är hemligheter jag hållt för mig själv nästan hela livet, det var inte alls längesedan jag berättade allt för mina föräldrar och äldsta lillebror. Så att öppna sig här på bloggen är ett stort steg, för det innebär inte bara att mina närmsta vänner, grannar, helt utomstående personer utan även min lillasyster, släktingar och kanske till och med folk det berör.

Så det här kommer helt klart bli en utmaning genom att gräva i det förflutna, men jag hoppas att min historia kommer att ge folk en gnutta förståelse, kanske någon annan som kan ta det som lärdom och i bästa fall en inspirationskälla. Jag väljer inte att gå ut med inprincip hela mitt liv för att människor ska tycka synd om mig, jag gör det här för att jag vet att det kan hjälpa en och annan vilsen människa där ute. Min ursprungliga tanke var att skriva en bok, men jag har kommit underfund med att jag inte vill tjäna pengar på mitt mörker, jag vill tjäna liv. Jag vill få alla att förstå, att en människa som gått igenom vissa trauman kan se ut hur som helst. Hur det påverkat mig i vuxen ålder, men också  att få dessa vilsna själar som läser förstå  att ni inte är ensamma.

För det var det värsta, att tro man var ensam.
Du är värdefull, du är inte ensam ❤️